Att läsa av framtiden i någon annans energier är som att lyssna till en tyst melodi, den finns där, vibrerar, men du måste stilla dig själv för att höra den. När jag kopplar upp mig mot någon annans fält, känner jag först in rytmen, flödet och temperaturen. Det är som att gå in i ett rum där känslor dansar i luften, minnen viskar i hörnen och framtiden ligger som en varm filt någonstans i bakgrunden och väntar.

Energin berättar så mycket mer än vad ord gör. Den talar om rädslor, drömmar, vändpunkter och inte minst om kärlek. När en person är osäker på sin kärleks riktning eller mål, blir energin ofta spretig, den drar åt olika håll och det känns som att gå i en tät dimma där kompassen inte riktigt vet vilket håll som är norr. Jag känner det som en vibration som skiftar, ibland blir det kallt, nästan som ett vinddrag, ibland blir det för varmt, som om energin brinner av frustration eller längtan.

När någon däremot är i kontakt med sitt hjärta, då känns energin stabil och varm, som en eld som brinner stadigt. Då vet jag att personen är redo, att hjärtat är öppet, även om vägen framåt inte alltid är helt klar. Det är i den värmen jag hittar det sanna, de vägval som väntar och de möjligheter som knackar på.

Min metod är enkel, men kräver total närvaro. Jag sluter mina ögon, stillar mitt sinne och låter min egen energi mjukna. Jag lyssnar med kroppen. Ibland kommer bilder, ibland färger, ibland bara en känsla som växer och blir tydlig. Jag låter den energin tala och sen förmedlar jag det som vill komma fram.

Det handlar inte om att spionera på någon annan, det handlar om att möta en annan själ med vördnad och öppenhet. Vi har alla ett energifält som sträcker sig långt utanför kroppen och när vi tillåter någon att känna in det, då öppnas dörrar. Det är i det mellanrummet som framtiden talar, inte med exakta detaljer, men med ritningar, känslor och vägvisare. Vi är alla energivarelser i rörelse. Framtiden? Den börjar alltid i känslan som bor i nuet.