Vi pratar ofta om ljus i den andliga världen, om vägledning, klarhet, kärlek och vibrationer. Men det finns en annan vägvisare som är minst lika viktig, men som vi gärna vänder ryggen och det är det som skrämmer oss. Rädslan och skuggan. Den där känslan i kroppen när något känns för stort, för okänt eller för djupt. Men vad om inte rädslan är ett hinder, utan ett budskap.

Det är inte farligt, det är bara ovant

Min mormor brukade säga: “Det som skrämmer dig först, kanske är det som vill dig allra mest.” Jag börjar förstå det nu. För så många gånger har jag känt rädsla inför att ta nästa steg, i kärlek, i min kraft och i min egen själ. Men varje gång jag stannade upp och verkligen lyssnade till den där rädslan, så märkte jag, det var inte fara, det var förändring och förändring känns ofta som skräck, särskilt när vi är nära något nytt som betyder mycket för oss. När själen ropar: “Nu är det dags.” Men egot ropar: “Nej, det är okänt.”