Innan du kom hit, innan du satte ned din fot på jorden, innan du föddes in i detta liv, skrev du ett kontrakt. Inte med bläck och papper, men med ljus och vilja. Det var ett stilla men starkt löfte, formulerat någonstans mellan stjärnstoft och evighet.  I samtal med dina guider, din själsfamilj och kanske med själva livskraften, bestämdes något viktigt: Vad du ville lära, vad du ville hela och vad du ville minnas.

Detta kontrakt var inte ett straff, det var en överenskommelse i kärlek.

Vissa kallar det livsuppdrag, andra kallar det karmiska mönster, val eller öde. Jag kallar det en dans med din själ. Ibland snubblar vi, ibland springer vi rakt in i väggen, men varje gång vi reser oss, varje gång vi andas och känner att något rör sig under ytan, är vi på väg att minnas igen.

Det är kanske något du hör just nu? Att någon viskar från andra sidan glömskan, att du står vid ett vägskäl eller en port du ännu inte öppnat, att en längtan bränner till i bröstet, men du vet inte riktigt efter vad.

Det är kontraktet som viskar. Du skrev in kärleken du skulle möta, sorgen som skulle öppna ditt hjärta, rädslan du skulle lära dig att omfamna och gåvorna du skulle plocka upp ur skärvorna.

Det står där, i ditt energifält, i ditt DNA, i de drömmar som inte släpper taget. Inte som en tvångströja, utan som en karta du själv ritade, en karta som inte är rak men sann och den leder dig alltid tillbaka hem, till dig.

Kanske är detta en påminnelse om att du är precis där du behöver vara, att du inte är vilse, även om det känns så, att det finns en plan och du har varit med och skapat den.