Många samtal jag får handlar om ensamhet och rädslan att förbli ensam hela livet. Vi är inte menade att vara ensamma, vi alla hör till en annan.

Men innan så måste man stå ut med sig själv och acceptera  sitt liv, det är det många inte förstår, utan ger sig ut på jakt.

Dessa jaktmarker är mycket farliga, då man då söker efter någon från det förflutna, någon som är lik pappa, eller mamma, eller någon annan och detta brukar sluta i nya besvikelser och man börjar fundera på varför man har sådan otur med män/kvinnor, men det är inte otur, det är dina egna val skapta ur dina egna tankar om dig själv, du använder alltså den fria viljan.

Att jaga är alltså farligt, ensamhet är inte farlig, för så fort du accepterar att du får vara ensam en stund och börjar trivas med det, då kommer den rätta mannen in den som inte sviker dig, ljuger för dig och krossar ditt hjärta, den man/kvinna som är din för resten av livet.