Vi hör ofta om själsliga möten som vackra, helande och fyllda av ljus. Två själar som känner igen varandra över tid och rum, som dansar tillsammans i en högre frekvens. Men det finns en annan verklighet också, de möten som börjar i värme men slutar i smärta, de som river upp våra djupaste sår och får oss att tvivla på både vår intuition och vår kraft.

Själsliga möten kan gå fel, men det betyder inte att de var meningslösa.

Jag har själv mött en sådan själ. Någon jag direkt kände igen, som om våra energier en gång kommit från samma källa. Allt klickade, samtalen flödade och drömmarna talade om gemensamma minnen. Men så, utan förklaring, gled allt åt sidan. Misstro smög sig in, det som kändes äkta blev plötsligt förvirrande och kvar stod jag, med känslan av att något heligt brustit.

Det tog tid att förstå att även själsliga möten kan vara lärdomar förklädda som gåvor. Vissa möten är här för att väcka dig, inte stanna hos dig. De kommer med speglar, inte löften.

Vi får ofta för oss att själsfamilj och tvillingsjälar ska vara mjukt och magiskt, men ibland visar de sig i konflikter, i svek och i avslut. För det är genom dessa sprickor som ditt ljus kan sippra fram.