Ibland tänker jag att en relation är som en gammal melodi, en sån där som sitter i kroppen, inte bara i huvudet. En melodi där hjärtat slår i takt med tonerna, där stegen går lätt och andetagen djupnar. Men ibland händer något, någon ändrar takten, en ton faller falskt eller så slutar den ene att sjunga. Du märker det först i små saker, en rytm som inte längre passar dina steg, en ton som skaver, ord som inte landar och…
Syskonskap är en märklig och mäktig relation. Ingen annan står så nära vårt ursprung, vårt barndomsjag, våra första minnen och våra tidigaste sår. Ingen annan har hört våra skratt bakom stängda dörrar, våra gråtande andetag i kudden eller veta exakt hur våra föräldrars blickar kunde kännas och just därför kan syskonskapet också bli en plats där det skaver, där gamla sår blöder om de inte får läka. Själsliga avtal innan vi föds Ur ett andligt perspektiv bär många syskonrelationer på…
Det händer tyst ibland, utan buller, du bara slutar följa. Du stannar mitt i flödet, något skaver, något känns inte längre sant. Det kan vara ett konto du slutar följa på sociala medier, en lärare vars röst inte längre når dig, en vänskap där du en gång höll andan för att passa in, en tanke du burit i åratal, men som nu börjar blekna i ditt medvetande. Du kanske inte ens vet varför, men din själ vet och den viskar:…
Vi pratar ofta om ljus i den andliga världen, om vägledning, klarhet, kärlek och vibrationer. Men det finns en annan vägvisare som är minst lika viktig, men som vi gärna vänder ryggen och det är det som skrämmer oss. Rädslan och skuggan. Den där känslan i kroppen när något känns för stort, för okänt eller för djupt. Men vad om inte rädslan är ett hinder, utan ett budskap. Det är inte farligt, det är bara ovant Min mormor brukade säga:…
I min barndom var det aldrig riktigt tyst omkring mig, inte i hjärtat och inte i själen. Det var alltid något som kallade, en känsla, en vindpust, en viskning från något större och det var aldrig främmande, för jag hade min mormor och min mamma. De lärde mig att lyssna, inte bara med öronen, utan med hela min varelse. Jag såg hur mormor trummade sig bort till andra världar, hur hon kände in doften av örter, på ett sätt som…
I min barndom fanns det något som alltid kändes lite mystiskt, något som låg och darrade i luften, som en hemlighet som jag ännu inte kunde förstå, men som ändå drog i mig. Det var när mormor, hon som visste om örter, visste om månen, visste om allt det där som inte gick att ta på, tog fram sin trumma. Jag minns hur hon satte sig, tyst, med blicken som flöt bortom rummet. Trumman vilade först stilla i hennes knä,…
Det finns ögonblick när allt bara klickar till. Du kanske inte ens kan sätta fingret på det, men något i luften känns lättare, kroppen andas djupare och det du längtat efter känns inte längre långt borta, utan redan på väg. det är då du är i flödet och i rörelse, på riktigt. Att vara i flödet är inte alltid att dansa genom livet i rosa dimmor, det är att känna sig levande i varje steg, även när det stormar. Det…
Imorgon den 11 juni lyser fullmånen upp himlen i sin mjukaste, mest kärleksfulla energi. Denna måne kallas av många ursprungsfolk och shamaner för jorgubbsmånen, eller Strawberry Moon, en benämning som härstammar från Algonquin-stammen i Nordamerika och markerade tiden då de första bären mognade. Men detta är inte bara en tid för skörd av jordgubbar, det är också en symbolisk skördetid för hjärtats längtan, relationer och den inre läkningen. En tid att känna vad som vill mogna i dig och vad…
Ibland känner vi oss tömda utan att veta varför, trötta fast vi sovit. Otåliga, irriterade och splittrade trots att inget stort har hänt. Ofta handlar det då inte om vad som sker utanför oss, utan om hur energin rör sig genom oss och när den inte är i balans, när det som kommer in inte matchar det som går ut, börjar vi känna oss som om något är i oordning och det är det också. Ingående energi är allt vi…
Vi människor har en märklig vana, att trassla in oss i våra egna tankar, tvivel och försök att kontrollera. Att tänka trettio steg framåt, väga varje beslut på guldvåg, lyssna på vad andra tycker och samtidigt ignorera de tecken som viskas precis framför oss. Men vad händer om vi släpper taget, bara en stund och låter universum leda? Vi tror ofta att vi måste tänka ut svaret, analysera det och vrida och vända tills vi känner att vi förstår det…