När mormor trummade bort sig, barndomens mystik och andens värld
I min barndom fanns det något som alltid kändes lite mystiskt, något som låg och darrade i luften, som en hemlighet som jag ännu inte kunde förstå, men som ändå drog i mig. Det var när mormor, hon som visste om örter, visste om månen, visste om allt det där som inte gick att ta på, tog fram sin trumma. Jag minns hur hon satte sig, tyst, med blicken som flöt bortom rummet. Trumman vilade först stilla i hennes knä,…