När du går inåt
Det finns perioder i livet då tempot saktar ner, inte för att något är fel, utan för att något vill mogna. När ditt liv går i eremitens fotspår, dras du naturligt bort från brus, förväntningar och andras röster. Det är en inre vandring som inte kräver förklaringar. Eremiten visar sig ofta när du behöver lyssna mer än agera. När svaren inte längre finns utanför dig, utan väntar på att bli funna i stillhet. Det kan kännas ensamt, men det är en helig ensamhet. Här formas visdom, inte genom hastighet, utan genom eftertanke.
I denna fas är det inte meningen att du ska prestera eller bevisa något. Du leds istället till klarhet om vad som är sant för dig, vad som inte längre ska bäras och vilken riktning som faktiskt är din. Eremiten bär sin lykta för att lysa upp nästa steg, inte hela vägen. När du vandrar i hans fotspår lär du dig att lita på din inre röst, du blir din egen vägvisare och när du väl kliver ut igen gör du det med en djupare förankring och ett ljus som ingen kan ta ifrån dig.