Pekfingrar åt en väg du inte ser

Pekfingrar åt en väg du inte ser

Det finns stunder då andra pekar åt ditt håll, som om de ser något du själv inte ens hunnit ana. Det kan kännas förvirrande, nästan som att stå i ett rum där alla verkar veta vad som händer utom du. Men ofta handlar det inte om att du är fel ute, utan att du är mitt i en förändring som ännu inte fått ord eller form, andra kan ibland uppfatta rörelser i din energi långt innan du själv gör det.

Det kan både vara fint och frustrerande. Fint, för att det visar att du väcker något i människor. Frustrerande, för att du kanske inte är redo att förstå vad de menar, men du behöver inte ha alla svar, bara för att någon annan tror att du borde. Du får ta det i din takt.

Ibland är det just så utveckling börjar, någon pekar, du känner ingenting och först långt senare inser du att de såg en dörr som du själv inte vågat öppna än och det är helt okej, du är inte sen, du är bara på väg.

Comments are closed.