Ett steg in i sensommaren
Med en solros i handen känns sensommaren lite mjukare. Det är något med den där tunga, varma blomman som får världen att sakta ner, som om den vet mer om tiden än vad jag gör. Jag börjar gå, för att kroppen vill röra sig mot något som känns tryggt och enkelt. Solrosen lutar sig lite åt sidan, som om den försöker visa vägen och jag låter den göra det. Det är en märklig känsla att något så enkelt kan få…