Sverige är på många sett ett mycket tryggt och gott land att leva i, det är liksom en idyll i vår lilla del av världen. Men ibland väcks vi ur den illusionen och blir påminda om att även i vårt lilla land kan det mest ondskefulla hända.

Vi har många motstridiga delpersonligheter, skilda roller som vi använder i olika situationer. Det krävs som jag tidigare nämnt stor trygghet och tillit för att man skall börja lätta på sina hemligheter och påbörja en inre storstädning. Att utvecklas, bli mogen och bli vuxen handlar om att försonas med sig själv och sitt liv, med både tillgångar och brister. Att förneka det förflutna skapar ingen verklig försoning, Nej, för att såren man fått i det förflutna skall kunna läka, så måste man också vara redo att förlåta. Vår rädsla och vårt behov av att försvara oss gör oss alla till en del av världens grymma ansikte.

Förlåtelse, eller försoning med sig själv och andra är att våga förändras och kliva av vansinneskarusellen.

Kram Ulva