
Inte fullkomlig
Jag för min del tror att många människors grundproblematik, har sin grund i en djup känsla av övergivenhet, mindervärde och självförakt. Vi känner skuld över det vi gjort och skam över dem vi är.
Vår tids strävan efter perfektion, kan bli ett hungrigt monster, som äter upp oss och allt vi har. Vi måste lära oss att leva med att vi inte är fullkomliga och har våra brister, vi balanserar alla på en lina mellan våra vackraste värderingar och vårt ofullkomliga liv.
När vi begår en “synd” där vi bryter mot våra egna värderingar, eller skadar någon annan, så känner vi skuld, skuld kan kännas som en klump i bröstet, som ångest och ett gnagande dåligt samvete.
Skam känner vi när vi blivit ertappade på bar gärning med fingrarna i godisburken, skam är alltså att bli tagen på bar gärning och det känns inte bara i bröstet utan i hela vår existens och tillintetgör vårt människovärde. Men att inte vara fullkomlig är en del av livets motsägelsefulla skönhet och det finns inget snabbt sätt att lösa det problemet på, då förändring är en livslång process.
Kram Ulva