Jag tänkte börja med att vi vuxna borde iaktta barnens förmåga att leva i nuet istället för att oroa oss för det som varit eller som kommer att hända. Jag tänker inte gå in på forskning om vad nuet egentligen är och inte trassla in mig i filosofiska termer heller utan för mig är nuet, den tid som förflyter från när jag vaknar till jag går och lägger mig igen.

I vårt samhälle finns det hur mycket material som helst om hur vi kan fånga dagen och leva i nuet, exempelvis Mindfulness, men då kommer ju frågan hur gör man när man skall lära sig släppa taget om det som har varit eller det som kommer ske? Stanna upp, ta det lugnt och försök att inte spänna bågen för högt, allt det ni upptäcker om er själva, låt det vila och mogna innan ni använder det och öva på att vara bara här och nu med alla sinnen. Våga försöka att njuta av livet och inte vara så upptagen med det förflutna eller känna oro inför framtiden.

Kram Ulva