Nu kommer jag berätta vad som händer mig just nu och har hållit på en stund nu i mitt liv.

Jag har en vän som jag lärde mig att tycka väldigt mycket om och som jag trivdes tillsammans med på alla sätt och vis, ja, allt kändes bra på alla sätt och vis, så vi bestämde att vi skulle hyra ett litet hus tillsammans i en vecka för att utveckla vissa delar av vår andlighet. Sagt och gjort, men morgonen efter vi kommit på plats, så förändrades denna vän till något obehagligt, det gick inte att prata med henne, inte göra något överhuvudtaget med henne i närheten, det var som hon vore besatt.

Jag blev rädd och mådde dåligt och hon spottade och fräste, till slut bad jag om andligt beskydd och lugn från änglarna, det hjälpte inte och jag blev bekymrad, men när det gått fyra dagar då jag bara försökte att undvika henne, vilket är svårt då man bor i en stuga mitt ute i skogen, så sa mina andar till mig att fly, att det inte fanns något annat jag kunde göra.

Jag packade ihop mina saker och började gå bort från huset vid skymningen, jag har varken bil eller körkort, det var hon som hade det. När jag kommit en bit på väg så samlades molnen och mörkret började dra i mig och det kändes som piskor slog mig inifrån, jag mådde så dåligt, men änglarna var med mig.

När jag kommit en mil bort så började jag känna mig lätt och fri och glad och djuren som jag mötte gjorde följe med mig, jag hade lyckats ta mig bort från mörkret som hade lyckats ta min vän ifrån mig, hon lever fortfarande efter en månad kvar i mörker, men hon når mig inte och jag kommer aldrig mer att möta henne, så vad som än händer om ni märker minsta tendens till mörker i någon annan person, så bara gå, det blir aldrig bättre.

Kram Ulva