För att förstå en annan människa och där med kunna älska, så krävs det att man kan sätta sig in i den andres situation. En god relation kännetecknas av medkänsla och att båda i relationen tar sitt ansvar, att ge och ta är en förutsättning. Det funkar ju inte om det bara är en person som drar och kämpar för en bra relation man måste ju faktiskt vara två om den saken.

Avgörande för att en relation blir både god och bestående är också att båda i relationen kan se skillnad på kärlek och kontrollbehov, vill någon av parterna spendera överdrivet mycket tid med den andre så kan det tyda på ett behov att kontrollera och i det fallet så handlar det inte så mycket om kärlek utan mer om rädslan att bli avvisad och övergiven.

Om man är rädd för nära relationer så kommer det ofta från barndomen och att man blivit sviken av de vuxna runt en på ett eller annat sätt och där i den åldern börjar man bygga skydd och börjar kontrollera och fly från de äkta känslorna man egentligen känner. Men genom att få kontakt med sina förträngda känslor, det måste alltså ske en förändring inuti för att man över huvud taget skall komma nära sina känslor, för det är ju omöjligt att dra till sig en kärleksfull person om man inte är i fas med sig själv.

För en fri och äkta kärlek måste båda parterna våga bejaka både närhet och kärlek och ur den kraften som detta ger så hjälper man varandra till välgång och lycka och fortsätter vibrera i samma frekvens, vilket är en nödvändighet.

Kram Ulva